Shopping för soffliggare är framtiden

För 15 år sedan skrattade investerarna åt Natalie Massenet när hon försökte locka kapital till sin nya idé: att sälja designermode på nätet. Varför skulle någon vilja handla kläder på internet? Utan att först ha provat eller ens känt på plaggen?

Massenet själv var övertygad om att begäret efter nya produkter var större än behovet att inhandla dem i en fysisk butik. Till en början drev hon företaget från lägenheten hemma i London, höggravid, med badkaret fyllt av staplar med svarta kartonger att packa kläderna i innan de skickades i väg till de första kunderna.

I dag är Net-a-Porter ett mindre modeimperium med 2 600 anställda, som ynglat av sig i herrmodesajten Mr Porter, outletsajten The Outnet och som sedan i våras även ger ut modemagasinet Porter.

En hel del har hänt på nätshoppingfronten under 15 år. Och 2014 är frågan man kanske snarare borde ställa: Varför skulle någon vilja handla kläder i en fysisk butik? Behöva trängas med en massa okända andra, klämma in sig i ett kvavt provrum med osmickrande belysning, köa och dessutom anpassa sig till något så stenålders som öppettider – varför?

Jag minns att jag brukade tycka att det var roligt att gå i affärer, men i dag ser jag faktiskt färre och färre anledningar att förflytta mig från laptopen och soffan.

I en artikel om framtidens shopping skriver amerikanska CNBC om kraven som ställs på butiker när en allt större del av människors inköp sker online. De målar upp en vision av ett köpcentrum anno 2039 – ett slags högteknologiskt upplevelsecentrum som ständigt byter skepnad, motsatsen till klonade gallerior med hissmusik och lysrörsbelysning. Fönstershopping får en ny innebörd när skyltfönstren är klickbara. Kläderna kommer att sitta perfekt eftersom kundens exakta mått tas med skanner. Borta är köande och kassor, betalningen görs var som helst i butikerna.

Egentligen hade CNBC inte behövt blicka så långt fram i tiden, för många av de science fiction-doftande metoder som utmålas finns redan i dag. Japanska kedjan Uniqlo har i vissa butiker börjat installera ett slags magiska speglar. Den som inte orkar prova samma tröja i tolv färger tar bara på sig en, väljer nyans på en touchscreen, och plagget i spegelbilden skiftar färg. Kanadensiska Me-Ality utvecklar helkroppsskanners som har testats av bland annat varuhuset Bloomingdale’s. Man kliver i något som liknar en telefonkiosk – fullt påklädd – varpå kroppen skannas, måtten jämförs med en databas av plagg och man får en lista över exempelvis jeans som bör sitta som ett andra skinn.

Andra tekniker går ut på att ta reda på vad kunden vill ha innan han eller hon vet det själv, att kunna ge skräddarsydda erbjudanden, i stil med Amazons rekommendationssystem. Vissa butiker sägs ha börjat testa ansiktsigenkänning för att kunna identifiera viktiga kunder så fort de kliver in genom dörren och, som det heter enligt ett företag som utvecklar sådan teknik, ”ge dem en ultrapersonlig kundupplevelse”.

CNBC noterar i sin profetia att frågorna om personlig integritet definitivt kommer att innebära ”ett problem” framöver, men förutspår att utvecklingen kommer att drivas på av millenniegenerationen – Instagramberoende digitala infödingar som redan har gett upp om allt vad privatliv heter.

Lustigt nog är många av de metoder som beskrivs som så revolutionerande hämtade från just näthandeln och gör att digital och fysisk shopping snarast smälter ihop. Om vi soffliggare ska ta oss ut i handeln krävs nog mer innovativa påhitt än så.

Krönika publicerad i Di Weekend 22 augusti 2014