Forskare ska lösa högklackad gåta

Projektgruppen består av en stjärnskomakare från Hollywood, en före detta astronaut från Nasa som har gjort flera resor i universum, en raketforskare som arbetar för elbilsmagnaten Elon Musks privata rymdbolag SpaceX med planer på att kolonisera Mars, en ingenjör med doktorsexamen från Massachusetts Institute of Technology som har undervisat i arkitektur vid Columbia och en kirurg som tilldelats den brittiska imperieorden av drottning Elizabeth II för sina insatser inom medicin.

De kallar sig Thesis Couture. Tillsammans ska de lösa ett av mänsklighetens stora problem. De ska göra högklackade skor bekväma.

Det är förstås vansinne att bära hela sin kroppstyngd på halva foten med tårna inträngda i en tillplattad strut som gör det svårt att förflytta sig några längre sträckor. Smärta och begränsad rörlighet är priset man får betala för längre ben, bättre hållning och en känsla av oövervinnelighet. Namnet på Victoria & Albert Museums stora utställning om skor som öppnar i sommar är passande nog Pleasure and Pain. Högklackat är tortyr och njutning på samma gång.

Thesis Coutures mål är att minska tortyren genom att helt bygga om stilettklackens arkitektur, utan att göra den mindre attraktiv. De har ansökt om flera patent, varav ett innefattar material som används i rymdfarkoster. Amanda Parkes, ingenjören i gruppen, menar att ”om män bar högklackat skulle någon ha försökt lösa det här för hundra år sedan”.

Det gjorde de faktiskt en gång i tiden. Det var först med upplysningen som klackar började betraktas som feminina. Enligt vissa skohistoriker startades den högklackade trenden redan på 900-talet av män till häst – klackarna förhindrade att fötterna gled ur stigbygeln –  och tros ha spridits till Europa av det persiska kavalleriet. Under 1600-talet bars höga klackar av både män och kvinnor inom den europeiska aristokratin. Att skorna var opraktiska förstärkte bara deras status. Den som bar dem behövde uppenbarligen inte traska runt i lera. Alfahannen Ludvig XIV matchade sitt långa lockiga hårsvall med sidentajts och juvelprydda pumps. Hans klackar var alltid målade röda. De blev en symbol för makt. Endast personer inom adeln som kungen själv godkänt fick lov att ha de röda klackarna. De signalerade, skriver historikern Philip Mansel, att bäraren var ”redo att krossa nationens fiender under sina fötter”.

Efter franska revolutionen blev klackarna omoderna men gjorde comeback med 1900-talets pinuppor. Deras höga klackar passade perfekt för stilla poserande. Mindre bra om man behövde röra på sig. Tittar man på skorna i dag ser de ändå inte speciellt extrema ut. Sedan stilettklacken slog igenom på 1950-talet har klackarna bara blivit högre och högre, medan modet i stort blivit mer bekvämt och avslappnat. Helmut Newton har berättat att han på 1970-talet tvingades handla pumps i porrbutiker till amazonerna han fotograferade. I slutet av karriären hittade han skorna hos Chanel och Dior.

Höga klackar associeras till ett myller av betydelser. Liksom andra sexuellt laddade plagg ses de både om powermode och förtryck, de signalerar både makt och undergivelse. Och de säljs årligen för miljarder.

Amanda Parkes kallar skon som Thesis Couture arbetar på för ”the Tesla high heel”. Tanken är att den ska revolutionera skoindustrin liksom Elon Musks Tesla (enligt vissa) har revolutionerat bilindustrin. De hoppas ha löst den högklackade gåtan i höst.

Krönika publicerad i Di Weekend 17 april 2015