Designer på jakt efter absolut svärta

Jag har just bidragit till att göra världen lite mörkare. Jag satte in 69 euro till designern Phoebe Heess som på Kickstarter söker finansiering för att producera det svartaste plagg som någonsin existerat. Hon och några schweiziska textilinnovatörer har studerat gabonhuggormen, bitis gabonica, en bastant och oerhört giftig sak som ringlar runt i regnskogarna söder om Sahara. Den har inte bara fem centimeter långa huggtänder utan också ett kamouflagemönster med svarta fläckar som har en egensinnig förmåga att fånga upp ljus, vilket gör ormen nästan osynlig.

Heess, en ung tysk modeskapare med eget märke som också designar för Adidas, hade hakat upp sig på ett citat man ibland ser tryckt på t-shirtar: ”I’ll stop wearing black when they invent a darker color.” Hon som bara arbetar i svart – eller vad hon tidigare trodde var svart, men som snarare är gråskala – bestämde sig för att försöka göra just det. Uppfinna ett nytt material som är svartare än det svartaste svarta.

”Färger är för folk som inte kan designa”, säger Phoebe Heess och låter som ekot av en lång rad modeskapare som aldrig förstått vad färg ska vara bra för. Med Chanels lilla svarta på tjugotalet, vilken Vogue beskrev som hennes motsvarighet till T-Forden (demokratisk, pålitlig och uniform), slutade svart att vara något som enbart änkor bar. När japanska designer som Yohji Yamamoto och Rei Kawakubo slog igenom i Paris i början av åttiotalet med sin monokroma, asexuella look blev svart modeavantgardets icke-färg. I dag finns kanske inte så mycket underjordisk kraft kvar. Svart är varken modets mest revolutionära eller moderna nyans, men det är fortfarande den på många sätt viktigaste. Och ofta bäst säljande.

Förra sommaren spreds nyheten att ett brittiskt företag tagit fram ett material som absorberade så mycket som 99,965 procent av allt ljus. Det var uppbyggt av tätt, tätt packade nanorör av kol och kallades Vantablack. Även om idén inte var helt ny hade Surrey Nanosystems lyckats hitta ett sätt att göra det extremsvarta materialet mer lättanvänt. Det beskrevs som det närmaste du kan komma ett svart hål på jorden. All tredimensionalitet bara försvinner. Det är som att stirra på en icke-existerande yta.

Vantablack utvecklades för att användas inom rymdindustrin och försvaret och fungerar mindre bra att applicera på textil. Men även konstnärer har experimenterat med nästan absolut svärta. Skulptören Sir Anish Kapoor har exalterat pratat om att skapa fysiska ting som inte går att se och rum utan rumslighet. Det kändes bara som en tidsfråga innan någon modemänniska skulle försöka sig på något liknande.

Idén är egentligen vansinnig, förstås. Och därför intressant. Använd något motsvarande Vantablack på en av Chanels små svarta och det skulle se ut ”som om bärarens huvud, armar och ben flöt omkring runt ett klänningsformat hål” som en brittisk tidning uttryckte det. Både designen och personen riskerar att försvinna. Kläder bygger på ett samspel med kroppen, de döljer vissa delar, framhäver andra. Vad händer om de i stället raderar kroppen? Anti-mode får en ny betydelse.

Phoebe Heess hävdar att materialet de lyckats framställa reflekterar 40 procent mindre ljus än de mörkaste tyger som i dag går att få tag på. Exakt vad det innebär visar sig i mars när resultatet av experimentet levereras. Är det inte mörkt nog lär någon annan fortsätta jakten på det svartaste svarta.

Krönika publicerad i Di Weekend 27 november 2015