Mode av mänsklig hud

Modeskaparen Lee Alexander McQueen, som tog livet av sig 2010, hade en speciell förmåga att hitta skönhet i det makabra. Under sitt sista år på designskolan Central Saint Martins i London blev han som besatt av att studera seriemördare. Det var tidigt nittiotal och När lammen tystnar, med jakten på monstret som syr en dräkt av sina kvinnliga offers flådda hud, fanns färsk på hans näthinna. McQueen grävde ner sig i historien om Jack the Ripper och läste Patrick Süskinds Parfymen om parfymören som har ihjäl oskulder för att utvinna doften ur deras kroppar.

Hans hyllade avgångskollektion fick titeln Jack the Ripper Stalks His Victims. En av kapporna var fodrad med siden uppblandat med människohår. Samtidigt började McQueen använda en avklippt hårlock, inplastad, bredvid sitt namn på etiketterna i plaggen – som en modern version av den viktorianska trenden att bära en lock från sin älskade i ett smycke runt halsen. I de tidiga kollektionerna använde han sitt eget hår, berättade McQueen i en intervju flera år senare. ”Jag gav mig själv till kollektionen.”

Sommaren 2016 tar en annan student vid Central Saint Martins den tanken några steg längre. I sitt masterprojekt Pure Human har slovenska Tina Gorjanc utvunnit McQueens DNA ur de gamla etiketterna som innehåller hans hår, för att sedan i laboratorium odla fram mänsklig hud baserad på den avlidne designers genetiska information. På skolans slututställning visade hon en serie accessoarer – en mc-jacka, en ryggsäck och en axelremsväska – i brittiskt blekrosa med utspridda kluster av fräknar och leverfläckar och McQueens tatueringar i svart bläck.

”Frankenfashion”, tyckte äcklade åskådare. ”En handväska av människohud är inte mode – det är ett brott”, skrev The Guardians konstkritiker. Medan djurrättsorganisationen PETA såg kollektionen som ett debattinlägg för laboratorieframställt läder, vilket kan få människor att sluta gå omkring klädda i djurhudar ”likt nödtorftiga grottmänniskor”. ”Gorjancs idé skulle i alla fall göra det etiskt att köpa läderprodukter, eftersom hon inte dödade för att få fram hudarna”, menade en representant.

”Etiskt” kanske är att ta i. Det finns uppenbarligen en rad invändningar mot att laborera med människors gener utan deras samtycke. Vilket var just vad Tina Gorjanc ville illustrera med sin kollektion. Accessoarerna som ställdes ut var inte gjorda av odlad människohud utan av grisskinn. Men Gorjanc menar att de hade kunnat vara det om hon velat, och att lagstiftningen kring det här släntrar efter. Som en del av projektet ansökte hon om patent på att använda McQueens DNA för att framställa läderprodukter. Enligt henne går det i dag inte att förhindra att din genetiska information används i kommersiellt syfte, oavsett om du är död eller levande. Och om hon, en student, lyckas genomföra ett sådant projekt, resonerade Gorjanc, ”så kan vi bara föreställa oss vad stora företag med större finansiella resurser kommer ha möjlighet att göra i framtiden”.

Modehuset Alexander McQueen, som i dag ägs av lyxkonglomeratet Kering, var snabba med att påpeka att de inte på något sätt står bakom projektet och inte heller blivit kontaktade av Gorjanc.
De kunde förstås inte säga annat. Men även om idén med mänskligt läder väcker avsmak går det inte att komma ifrån att Pure Human känns som den logiska fortsättningen på McQueens eget slutprojekt från 1992. Lika mycket som en skräckfylld framtidsvision framstår det som en hommage till det morbida geniet Alexander McQueen.

Krönika publicerad i Di Weekend 26 augusti 2016